Vikarierande gud.

Jag har jobbat som vikarie förr men att vikariera som gud är nått nytt. Får man det? Vinci har åldrats mycket den sista tiden... Och i augusti kommer jag att börja jobba igen. Det betyder att ingen kan ta hand om honom. Vi går ut 2-3 gånger per natt för att han ska kissa. Och ca. var tredje timme dagtid. Han har funnit vid min sida sen jag var 14år. Har hjälpte mig genom höstadiet och fick agera publik när jag övade mina monologer och lyssnade till mina sånger som jag skulle framföra inför juryn för att ta mig in på musikalgymnasiet. Jag tog mig igenom gymnasiet och sökte vidareutbildningar. Vinci fick ta del av mitt ältande, ska jag väja balettakademien eller Calle Flygare... Två år till förflöt och Vinci flyttade hem till oss på heltid. Sen var det min tur att flytta fast Vinci fick stanna kvar. Och att komma tillbaka till sitt föräldrahem med en förväntansfull liten hund innanför dörren är underbart! Ytterliagre år gick och jag kom hem från mardrömsresan Thailand. Mina sår började läka men inte mitt psyke, jag flyttade hem igen och Vinci fanns intill mig konstant. Han morrade åt alla som ville komma nära och satt utanför toalettdörren och väntade till jag kom ut igen. Vi gick promnader och Vinci fanns med mig dygnet runt under nästan ett års tid och han var den enda som jag orkade prata med, som inte ställde dumma frågor eller yttrade korkade åsikter. Jag träffade Fredrik vilket Vinci till en börja med inte var direkt överförtjust i, men efter en tid blev även de bästa vänner. Jag flyttade igen och Vinci blev kvar. Mitt i denna röra hade mina förlädrar skiljt sig och Vinci flyttat med min mamma. Han trivdes inte med de nya hundarna som kom in i bilden och min bror Robin och hans Stephanie tog hand om honom för en tid. Deras arbetstider förändrades och Vinvi blev tvungen att flytta hem till mamma igen. Han mådde sämre och sämre och för två år sedan flyttade han hem till oss på heltid. Min älskade lilla valp har nu förvandlats til en gammal gubbe som tynar bort mer och mer för varje dag. Så oskuldsfull och hängiven och jag tvingas ta beslut om hans framtid. Att han ska flytta hem till min mamma igen vore för mycket stress att utsätta honom för, och han skulle inte få den omvårdnad som han behöver där. Han Skulle kunna flytta med oss men inom ett par veckor skulle situationen inte hålla längre då vi börjar jobba igen, även en flytt skulle orsaka honom en massa stress. Han blir inte bättre och vetrinärspratiken rekommenderar avlivning. Får jag göra det? Får jag bestämma dag och tid för hans död? Ska jag döda min lilla vän? Han som varit mig min från min 14års dag genom livet, han var tärna på bröllopet och var den första som fick välkomna mitt lilla barn till världen. När naturen inte sköter sitt på ett barmhärtigt vis, får jag verkligen gå in som vikarierande gud och ta omöjliga beslut? Får jag verkligen ta beslut om en annan individs varande eller icke varande? Vad ska Arwin tänka när Vinci inte möter honom till morgonvällingen? Klarar mitt samvete av detta?