Gårdagen för mig fruktansvärd fram till halv fyra. Sista promenaderna i området, sista gången ut genom hissen. Han fick gå lös i lilla skogen utanför men höll sig väldigt nära i rädsla för att tappa bort en. Efter kl tre fick han mat och vi packade in oss i bilen och åkte till Grimsta fälten. Solen sken och han luffsade omkring. Arwin skrattade och vi hade en riktigt fin stund. Efter det stannade vi och köpte thaimat och åkte hem till morfar där vi vi åt maten tillsammans. Mormor var också där och när middagen var klar så fick Arwin en torr blöja och därefter började den riktigt tunga färden. Många tårar föll under färden till vetrinärpraktiken. Väl framme gick det långsamt uppför backen för Vinci, det kändes som han på nått sätt visste. Utan för porten till praktiken så tog morfar över vagnen med Arwin och tog en långpromenad. Vinci tyckte att det var mycket märkligt att vi skulle separeras från vagnen och stod och tittade länge medan de försvann ur hans blickfång. Mormor hade skött allt pappersarbete när vi kom in och vi kunde bara gå in i det lilla rummet där att skulle ske. Först vill han inte gå in i rummet utan vi fick sätta oss på huk och locka in honom. Det tändes ljus och vi satte oss ner på golvet med honom, han fick en lugnande spruta och gick runt ett tag innan ha la sig ner. Jag tror att han tycket att det var obehagligt och därför sökte skydd hos Fredrik, han tryckte in sitt lilla huvud mellan hans ben och vill litade på honom. Han blev tröttare och tröttare och vi hjälpte upp honom på pläden. Fredrik låg på sida intill honom och jag satt vid hans huvus och mormor var också med i rummet. Vetrinären vände honom och frågade om vi var redo så fick han en överdos av sömnmedel och bara försvann.
Mina tvivel om rätt och fel försvann. Han fick en jättefin dag och fick trött på kvällen somna in. Så vill jag också dör. Jag vill också springa runt på en sommaräng och äta god mat tillsammans med de jag älskar och sedan somna på en mjuk och mysig pläd. Jag har med andra ord inte utsatt min hund för nått jag inte skulle acceptera för egen del. Så slutligen tror jag att Gud har stannat kvar på sin tjänst lite för länge. Han har inte riktigt koll på saker och ting längre och utsätter folk för lite för mycket. Om jag skulle ta över skulle alla få ett så fint slut som Vinci fick igår men det är inte så mycket att tjafsa om då jag inte tror att det finns någon gud. Jag tror på livets kretslopp och jag tror att vi får träffa alla vi älskar i ett liv efter detta men jag tror inte på sperat himmel och helevete eller hundhimmel. Jag tror att man åker in i kärlek och stannar där. Nu har Vinci fått somna in i den eviga vilan och den tryggaste av kärlekar och vi saknar honom oerhört. Halv tre i natt väckte Fredrik mig och sa jag är ledsen... Så kramades vi en massa och sov intill varandra.
Idag var det svårt att gå upp man aktar fortfarande föttera för att inte kliva på honom och saknaden är stor. Min älskade lilla hund är död och nu har jag en genomförkyld liten bebis att ta hand om. Nu sitter jag och skriver men känner mig fortfarande som en hundägare, det kommer ta ett tag att anpassa sig till livet utan hund. Någon gång i framtidne kommer det säkert flytta in ett litet lurvigt troll i våra liv men det är ett bra tag fram tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar