Morsdag!

Idag har jag upplevt min första morsdag. Den var precis som alla andra dagar, fast jag blev uppvaktad på morgonen. Jag tror inte att morsdag är så viktig just nu. Jag får ju ta del av min lilla prins underbara leenden varje dag, höra honom skratta och pussa på honom så mycket jag orkar. Jag tror att morsdag börjar bli viktig när barnen flyttat hemifrån och börjat leva sina egna liv, när barnen inte längre tillhör vardagen, då är det nog viktigt att får känna sig firad på morsdag. Jag fick en "mamma mugg" att dricka min Kaffe latte i men i morse var den fyll med ett fint kort och jordgubbar, fast Arwin började äta jordgubbarna innan jag hann få muggen. Abusch kallas dem nu och han blir helt lycksalig när han äter dem, han är ju så underbar!!! Vi packade ihop våra saker och åkte bort till varvet och sjösatte båten. Pappa körde den tillbaka och Arwin och jag tog en promenad via fåren. Regnet började ösa ner och vi skrattade under regnskyddet respektive regnjackan, sedan mötte vi pappa vid brygga och tog lite bilder på båten. När vi var klara med det tog vi en lugn tur tillbaka till varvet och tittade på fler får och träffade två hundar som Arwin blev oerhört glad åt att se. Vi packade in alla våra saker i bilen och åkte till mormor och överlämnade en blomma och sedan vidare till framor och farfar som inte var hemma. kl var efter åtta när vi väl kom hem. Arwin somnade med ett leende på läpparna med ljuden från tv:n och Bridget Jones dagbok i bakgrunden och jag antar att han kommer börja morgondagen med ett skratt som vanligt!

Helgen på landet.

Vi kom ut sent på fredagskvällen. Arwin fick gunga lite i den röda gungan medan vi öppnade en flaska vin. Sedan somnade han och vi spenderade resten av kvällen med att prata en massa Vinci-minnen. Nästa morgon började buset tidigt. Arwin upptäckte en massa saker, som att matstolen är rolig upp och ner och att det är väldigt lätt att sätta igång mikron. Snurra på stora knappen och sedan trycka på den gröna sedan tänds den och snurrar. Vi tog en tur in till Norrtälje och tittade på lite bilar och när vi kom tillbaka tog vi en promenad ner till vattnet och tittade på när pappa försökte fiska. Sedan gick vi tillbaka till stugan och lagade mat. Och Arwin och pappa fortsatte katt och råtta leken, vem som är vem vet man inte riktigt, men det är väldigt kul. Något som framförallt var väldigt kul, var kappla-stavarna vi hittade.

Så, nu är dammsugaren igång!

I fredags innan vi skulle åka till landet så lyckades Arwin välta lampan som stått vid soffan. Den föll i många bitar och Vi fick dammsuga noga innan han fick röra sig på golvet igen. Dock har han iaktagit hur man får igång dammsugaren och om det inte funkar att trycka på knappen så får man väl ställa sig på den...

Gud för en dag. Del 2

Gårdagen för mig fruktansvärd fram till halv fyra. Sista promenaderna i området, sista gången ut genom hissen. Han fick gå lös i lilla skogen utanför men höll sig väldigt nära i rädsla för att tappa bort en. Efter kl tre fick han mat och vi packade in oss i bilen och åkte till Grimsta fälten. Solen sken och han luffsade omkring. Arwin skrattade och vi hade en riktigt fin stund. Efter det stannade vi och köpte thaimat och åkte hem till morfar där vi vi åt maten tillsammans. Mormor var också där och när middagen var klar så fick Arwin en torr blöja och därefter började den riktigt tunga färden. Många tårar föll under färden till vetrinärpraktiken. Väl framme gick det långsamt uppför backen för Vinci, det kändes som han på nått sätt visste. Utan för porten till praktiken så tog morfar över vagnen med Arwin och tog en långpromenad. Vinci tyckte att det var mycket märkligt att vi skulle separeras från vagnen och stod och tittade länge medan de försvann ur hans blickfång. Mormor hade skött allt pappersarbete när vi kom in och vi kunde bara gå in i det lilla rummet där att skulle ske. Först vill han inte gå in i rummet utan vi fick sätta oss på huk och locka in honom. Det tändes ljus och vi satte oss ner på golvet med honom, han fick en lugnande spruta och gick runt ett tag innan ha la sig ner. Jag tror att han tycket att det var obehagligt och därför sökte skydd hos Fredrik, han tryckte in sitt lilla huvud mellan hans ben och vill litade på honom. Han blev tröttare och tröttare och vi hjälpte upp honom på pläden. Fredrik låg på sida intill honom och jag satt vid hans huvus och mormor var också med i rummet. Vetrinären vände honom och frågade om vi var redo så fick han en överdos av sömnmedel och bara försvann.

Mina tvivel om rätt och fel försvann. Han fick en jättefin dag och fick trött på kvällen somna in. Så vill jag också dör. Jag vill också springa runt på en sommaräng och äta god mat tillsammans med de jag älskar och sedan somna på en mjuk och mysig pläd. Jag har med andra ord inte utsatt min hund för nått jag inte skulle acceptera för egen del. Så slutligen tror jag att Gud har stannat kvar på sin tjänst lite för länge. Han har inte riktigt koll på saker och ting längre och utsätter folk för lite för mycket. Om jag skulle ta över skulle alla få ett så fint slut som Vinci fick igår men det är inte så mycket att tjafsa om då jag inte tror att det finns någon gud. Jag tror på livets kretslopp och jag tror att vi får träffa alla vi älskar i ett liv efter detta men jag tror inte på sperat himmel och helevete eller hundhimmel. Jag tror att man åker in i kärlek och stannar där. Nu har Vinci fått somna in i den eviga vilan och den tryggaste av kärlekar och vi saknar honom oerhört. Halv tre i natt väckte Fredrik mig och sa jag är ledsen... Så kramades vi en massa och sov intill varandra.

Idag var det svårt att gå upp man aktar fortfarande föttera för att inte kliva på honom och saknaden är stor. Min älskade lilla hund är död och nu har jag en genomförkyld liten bebis att ta hand om. Nu sitter jag och skriver men känner mig fortfarande som en hundägare, det kommer ta ett tag att anpassa sig till livet utan hund. Någon gång i framtidne kommer det säkert flytta in ett litet lurvigt troll i våra liv men det är ett bra tag fram tills dess.

Gud för en dag. Del 1

Jag gick upp för att gå på toaletten några timmar innan denna dag började på riktigt. Kl var strax innan halv fem- När jag kom ut från toaletten mötte jag Vinci och Fredrik som kom in efter en promenad. Det rullade lite tårar ner för Fredriks kinder och han sa "vi har varit på promenad" Vi kramades hårt och gick sedan och la oss, Vinci sov redan djupt igen. Detta är första gången jag sett Fredrik gråta någonsin och det kändes så bra. Bra att även han vågar vara svag inför mig och inte alltid behöver vara riddaren på den vita hingsten som tar hand om mig. Tjugo minuter över sju tyckte Arwin att det var dags att vakna, han satt i sin säng och ropade tills jag inte hade något annat val än att gå upp.
Det är soligt idag, svalt och oerhört tungt att andas. Skulden känns som betong att andas och sorgen gör fysiskt ont överallt. Efter att mina två bebisar ätit frukost tog jag på Vinci kopplet för att gå ut. Arwin blev jätteledsen så han fick följa med. Det blev en promenad på nästan tjugofem minuter som normalt sett, eller bara för några månader sen tog 10-12min. Vi strosade lugnt i solskenet, Arwin skrattade och lekte tittut och Vinci verkade riktig lycklig där han gick och viftade på svansen. För ett ögonblick glömde jag allt tungt och njöt av solen och lugnet då det plötsligt knastrade till under min fot. Jag började storgråta, jag hade trampat ihjäl en snigel... Det kanske är så det är att vara Gud, man har så mycket att tänka på att man missat ett och annat liv här och där, vissa kanske också går spårlöst förbi. Jag känner fortfarande inte att jag har rätten att göra det som förväntas av mig idag. Naturen är så fulländad på så många sätt så varför tar den inte och fixar detta med. Arwin hade kunnat komma ut med näsan på rumpan och örat på foten vilket inte skulle vara konstigt egentligen, men han kom ut helt perfekt som nästan alla barn som föds. Naturens fulländning. Folk föds och folk dör och naturen fixar allt detta hur bra som helst och nu ska jag komma och lägga mig i...
Jag fick Astma medicin i helgen och mår mycket bättre men har fortfarande förkylningen kvar även om jag kan andas igen. Arwin är också förkyld, han sover mycket är gnällig och är snorig. Eller så tyder gnälligheten på att han han känner av den tryckta stämningen här hemma. En del av mig vill stanna tiden helt och hållet just nu och bara ligga och krama Vinci, medan den andra delen vill att allt ska vara över. Just nu leder del 1 så jag ska nu lägga mig i soffan tillsammans med Vinci och glömma att tid finns.

Början på slutet

Detta är Vincis sista vecka och jag kan inte sluta tänka på det... Arwin är glad som vanligt, Vinci är trött och jag hamnar i ständiga konflikter med Fredrik och med mig själv. Jag har jobbat på tidigt på morgonen idag då jag ändå inte kunde sova. Vi har plockat ihop lite mer saker här hemma. vi går ut med Vinci varje timme eller varannan för att han ska hålla tätt. Han är vinglig men med lite korv får får man ut honom. Efter lunch var det visning av lägenheten, så jag tog med mig Arwin och Vinci till parken så fick pappa sköta det själv. Det var en fin stund. Arwin gungade på gunghästen och gungan och Vinci låg och tittade på. Sedan gick vi hem igen, Vinci la sig i soffan och ramlade ur och Arwin dansade till Markoolio. Nu sitter jag och bloggar, Arwin äter köttbullar och pappa dricker kaffe. Snart kommer mormor, det blir middag och sedan ännu mer sömn. Tänk om Vinci förstod vad som väntar...