Åka tunnelbana

Tänk så spännande det kan vara att åka tunnelbana! I tisdags tog Arwin och jag t-banan ut till Råsunda för att mormor och jag skulle gå på bio. När vi kom fram så mötte vi pappa som jobbar på SF precis vägg i vägg med biografen. Arwin åkte bilen hem med pappa men det stora äventyret var att åka tunnelbana. Tänk vad mycket det finns att titta på! Mammas hanskar är ju fantastiska och de kan man ju alltid gnaga lite på men alla människor som ser så roliga ut! Och säten med mönster, konstiga röster och galna tanter som vill titta på honom som han kan göra prutt-tungan mot. Det är alltid lika kul att åka tunnelbana. Hans teknik att charma folk är bra, för han lyckas nästan alltid. Han väljer ut en person i en stor samling av folk och tittar länge och intensivt på den. Personen behöver inte ens se honom i början, men när den väl gör det och möter hans blick så håller han kvar blicken någon sekund innan han bränner av sitt allra charmigaste leende. Han fick med denna teknik en lång tonårskille, svartmålad i ansiket, med svart långt hår och en lång svart kappa att tappa bort sig för några sekunder och smälta och le tillbaka. Sedan klev killen av tunnelbanan och kvar satt Arwin i sin vagn och jag stod och var en riktigt stolt mamma bredvid. Det är inte lätt att nå fram till ungdomar som denna ( vet alla som jobbat med deprimerade tonåringar) men mitt charmtroll lyckades spräcka killens fasad, om än för några sekunder men han lyckades! Sånt kan hända när man åker tunnelbana!