Jag börjar må bättre, vilket jag är mycket tacksam för. Fortfarande är det en kamp att få i Arwin penicillinet och ibland känns det onödigt då han faktiskt inte har några egentliga symptom. Sen inser ju jag också att han med största sannolikhet säkert är smittad, då vi pussas och kramas och lever inpå varann konstant. Vi mår som sagt bättre och Arwin kör runt på sin Bobby Car runt poolen medan Celine sover. Konflikterna kommer tätt. Vi gick till pizzerian för att köpa Thai- mat till lunch. Arwin blev ledsen och arg på vägen men visste nog inte riktigt själv varför utan hittade på nya anledningar hela tiden. Vilket resulterade i att allt var fel. Här på baksidan kom han på att han skulle krossa allt. Han tog cykeln och började köra på saker. Jag stoppade honom och han brast i tårar "mamma ta bort det arga i mig!" Jag förstår att detta är en frustrerande period för honom och tycker att det är märkligt att det helt plötsligt vände på en enda dag. . Jag har nog lyckats ta bort det arga i min son temporärt iallafall. Stora kramar med mycket kärlek fick slut på "krossandet" och det arga. Nu springer han runt och leker glatt igen.
Det känns också bra att
vår resa bokades innan denna trotsålder bröt ut eller att den lyckligtvis sammanfaller. Jag tror eller rättare sagt hoppas att en hel helg med odelad uppmärksamhet kan hjälpa honom genom detta. Att resan blir så positiv och att han snabbt hittar någon balans i livet igen. Det är väl kanske att hoppas för mycket men som förälder är det väldigt svårt att se sitt lilla barn tampas med sina inre konflikter. Hans första livskris lär inte vara över efter helgen men jag hoppas att han kommer en bit på vägen. Nu är det glatt och vi ska läsa en bok här ute på filten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar