Förebilder

Jag tror att man måste ha förebilder i allt, för att kunna göra sitt bästa. En målbild helt enekelt. Min förebildssångerska är Helene Sjöholm och min förebildsmamma är faster Ulrika. Arwins stora förebild är helt klart kusin Gustav som antagligen är coolast i hela världen. Man försöker ju göra allt för att vara en bra mamma för sina barn och dumt nog så försöker man vara en bra mamma inför andra mammor och är egentligen innerst inne väldigt rädd för kritik fast man aldrig kommer att erkänna det. Jag får antigen kommentaren "wow vilken supermamma du är som jobbar fast du borde vara mammaledig" eller "jag är imponerad, men själv skulle jag aldig välja nått jobb före mina barn när jag kan vara mammaledig" Visst kan jag lida lite i smyg men sen är det bara att skaka av sig då tiden jag faktiskt har med mina barn verkar mycket mer kvalitativ än många andras. I tisdags när jag hade hel mammadag så byggde vi ett sjörövarskepp av soffan, några filtar och kuddar. Kikaren var gjord av toarullar och Arwins Djurgårdsflagga var i topp. Vi gjorde vår egen skattkarta och sedan bar det iväg. När Celine vaknade räddade vi henne från den eldsprutande draken och Arwin fixade mellanmål trots att hajar högg efter hans tår på hans jakten efter fruktskålen. Men målet kanske inte är att vara en sjörövarkompis utan den där personen som man vågar anförtro sig till i alla lägen, personen som man vet alltid finns där och vill en väl. Faster Ulrikas barn verkar ha en sån relation till henne. De är trygga och lyckliga och om nått strular litar man blint på att mamma fixar det. jag vet inte hur hon har gjort men så vill jag bli!